finamaria

pratade med mamma nu på morgonen och hon berättade att hon tycker inte det är så roligt eftersom alla stirrar på henne som att hon vore världens äldsta mamma när hon går med neliah själv.
jag hade det problemet när jag hade fått neliah fast tvärt om, att få barn vid precis fyllda 21 och sen bo på värmdö där merparten är över 40 när de skaffar barn, så fick man många blickar och många komentarer bakom ryggen om att man inte ska skaffa barn innan man har det och det, eller gjort si eller så. mycket fördommar finns det, tror det är värre i storstäderna tyvärr.
Jag ser inte mig som en ung mamma utan försöker vara den bästa mamman till mina barn och göra mitt bästa att ge dom det de behöver. varför ska man sätta sig i ett fack. det känns som att bara för att man e ung när man får barn så är det synd om en, man behöver inte ta tag i o göra saker. att alla ens bekymmer grundar sig i att ja jag var ju så ung när jag fick .....
när folk tycker och säger att jag var ung när jag fick mitt första barn så tycker inte jag det, jag tycker att vi var i ett bra läge i vårt liv för att få barn, vi had varit tillsamman länge och hade ett stabilt förhållande, vi har båda bra jobb, vad mer ska man behöva? är vi inte tillräckligt vuxna då? jag vill inte hamna i något fack som säger tyck synd om mig jag är en ung mamma! jag vill komma framåt i mitt liv och kämpa för det jag vill ha, och var nöjd med det jag får:)
jag vet att många inte har samma situation när de får barn, man kan bli ensamstående bli av mde jobbet vad som, men jag tror att man aldrig ska se det som en ursäkt, utan som ett tillfälle för att göra det bästa man kan.
att placera sig i ett fack bara för att man kan, det straffar bara en själv, man kommer då sitta om 20 år och säga ja jag har inte gjort något med mitt liv för jag var en ung mamma. kämpa framåt oavsett hur liver ser ut och hur gammal man är, det är inte åldern som gör en människa. det är kämparglädjen:)